Spetsprojektbloggen

Barns delaktighet och barnskydd inom Norden

Skrivet av Ann Backman | 5.12.2018

Den 21-23.11.2018 ordnades Nordic Social Work Conference i Helsingfors, som samlade forskare och praktiker både från Norden och övriga länder. Tillsammans med Karleby universitetscenter Chydenius och Folkhälsan ordnades en workshop under konferensen med temat Utveckling av barnskyddet – kunskap, makt och delaktighet. Workshopen lockade många deltagare och hölls i två dagar.

Tre riskfaktorer

I den nordiska statistiken har Finland stigit upp, eftersom vi har de högsta siffrorna på ungdomsplaceringar (ända sedan år 2005). Finländska forskarna Mirja Satka och Pirkko Salokekkilä berättade hur placerade unga vuxna klarar sig efter barnskyddets eftervård. I deras studie är det framför allt tre riskfaktorer som stiger upp bland denna grupp, föräldrarnas problematik (missbruk, mentalhälsa, egen barnskyddshistorik), barn och ungas missbruk vid tidig ålder samt antisocialt beteende. Dessa faktorer är avgörande för hur de unga klarar sig i vuxenålder (efter eftervårdstiden). Intressant var att barn som placerats i tidig ålder, klarar sig bättre senare som unga vuxna.  

Antti Kääriälä & Elina Pekkarinen (2018) visade även på att placeringar i tidig ålder kan har vissa skyddande faktorer för barns utveckling. I deras presentation visades hur stor andel barn som placeras i tonåren bland de födda år 1997 (deltagare: 58 802). Se bilden.

20181205 blogg Ann 

Bakgrund och skolframgången

De fortsatte med att koppla ihop psykiatriska och neuropsykiatriska diagnosers påverkan på skolresultat bland placerade barn. 54 % av barnen som någon gång varit placerade har diagnostiserats med någon psykiatrisk diagnos. Deras studie visar att placerade barn presterar dåligt i skolan, oberoende om de har en diagnos (mental ohälsa). Däremot det som påverkade skolresultaten var ålder på när barnet hade placerats. Det innebär att ju tidigare barnet var placerat desto bättre klarade barnet av skolgången. Det betyder att föräldrarnas bakgrund och mental ohälsa förklarar enbart en del av skolframgången. I framtiden rekommenderas väl resurserade och ledda mångprofessionellt samarbete i praktiken och att stödet till placerade barn bör skräddarsys.

 Bland placerade barn är låginkomsttagare företrädande, vilket var något som de norska forskarna Anita Storhaug, Hilde Marie Thrana, Hanne Elisabeth Sørlie och Bente Heggem Kojan hade tagit fasta på. Deras preliminära forskningsresultat visar att en stor andel av föräldrarna i låginkomstfamiljer ofta känner sig stressade, oroade och nedstämda medan en stor andel av barnen uppgett att de är ledsna och ofta upplever mobbning/konflikter i skolan. Det var nästan 50 % av barnen som hade svårigheter i skolarbetet.

Delaktighet i barnskyddsprocessen

En annan intressant utveckling från Norge var Ingunn Barmen Tysnes och Inger Kristin Heggdalsviks forskning kring att utveckla en modell i datasystemet för att registrera barns delaktighet i barnskyddsprocessen. I datasystemet finns en skild ”balk” för att dokumentera barnsamtalet, t.ex. hur barnet är förberett innan mötet, vilken information ges till barnet, barnets egen berättelse, barnets feedback av diskussionen och socialarbetarens bedömning av samtalet. Mottagandet på fältet har varit positivt och kommer att spridas. Kanske något som att ta efter även i vårt landskap?

Aina Kane och Sissel Neverdal från Norge lyfte upp att 10 - 20 % av barnen i Norge har upplevt våld inom hemmet eller sexuellt våld och trots att barn och unga mår bra så behövs mer förebyggande arbete. Maria Eriksson byggde vidare på detta och påtalade att man inte gör strukturerade riskbedömningar inom barnskyddet i Sverige, trots att det finns belägg för att det ökar kvaliteten i beslutfattandet. iRisk är ett bedömningsinstrument för att utvärdera stödinsatser för våldsutsatta barn. Denna kan användas med vuxna utsatta för våld och med barn som bevittnar/vistas i hemmet där våld förekommer. Syftet är att kunna planera stödinsatserna för barn i riskzonen. Detta bedömningsinstrument har även väckt intresse i t.ex. Finland och vid institutet för välfärd och hälsa (THL).

En intressant aspekt som Aina Kane och Sissel Neverdal lyfte upp var att de problem som syns inom barnskyddet och som socialarbetare kommer i kontakt med fungerar som en barometer på hur barnen mår i det lokala samhället. Barnskyddssocialarbetarnas kunskap om de omgivande villkor som barnen lever i det lokalsamhället är nödvändiga i det förebyggande arbetet. Det vill säga att barnskyddssocialarbetarna har kunskap och insikter i hur de utsatta barnen har det och det är en outnyttjad kunskap som vi kanske kunde dra större nytta av i det förebyggande arbetet?

 

Vad lärde vi oss?

  • Barn inom barnskyddet bör särskilt beaktas i serviceplaneringen, med tanke på riskfaktorer och stödjande faktorer som vi känner till idag.
  • Stödet till föräldrarna behöver utvecklas.
  • Våldförebyggande arbetet behöver stödjas med olika bedömningsmetoder
  • Barns delaktighet behöver systematiskt dokumenteras i datasystem
  • Kunskapen som finns bland professionella inom barnskyddet behöver även delas ut i samhället.

 

Tack till Anu-Riina Svenlin och Saija Westerlund -Cook för samarbetet!

 

Källor:

Nordic Social Work Conference 2018.

https://www.helsinki.fi/en/conferences/nordic-social-work-conference/workshops-and-abstracts

 

Kääriälä Antti & Pekkarinen Elina. 23.11 2018. Treated psychiatric and neurodevelopmental disorders and school performance among children in out-of-home care. FORSA/NOUSA 2018 - Nordic Social Work Conference

Jämställdhet och jämlikhet sätter fart på utvecklingen

Skrivet av Varpu Rajaniemi, Irina Nori | 6.11.2018

Österbotten har deltagit i social- och hälsovårdsministeriets projekt för jämställdhet och mot diskriminering i landskapen. Jämställdhetsfrågor ska finnas med i landskapsstrategin och servicestrategin, men det räcker inte. Landskapet ska jobba systematiskt för att främja jämställdhet på varje nivå: beslutsfattande, ledning, och personal. Läs hela blogginlägget på finska.

Vad innebär ett kultursensitivt bemötande inom barnskyddet?

Skrivet av Ann Backman | 21.6.2018

I början på maj ordnades ett eftermiddagsseminarium där vi gästades av Sabine Gruber som är universitetslektor och docent i socialt arbete vid Linköping universitet. Tillsammans med henne diskuterade seminariedeltagarna hur man uppmärksammar barn från olika kulturer inom familjevården.

Under dagen fick vi ta del av Grubers forskning som hon gjort i Sverige, angående det kultursensitiva perspektivet inom familjevården. Hon har intervjuat socialarbetare inom familjevården.

Det som hon fann i sin studie var att det inte fanns ett tydligt etniskt perspektiv i rekrytering av fosterfamiljer eller i familjevårdens verksamhet. Resultaten var något överraskande eftersom det är ganska många barn som placeras i Sverige som har en annan etisk bakgrund. I Österbotten är andelen barn placerade i fosterfamiljer relativt få och i vår lagstiftning finns inskrivet att man skall beakta barnets nationalitet, språk och religion, vilket gör att dessa måste beaktas systematiskt i arbetet.

Annat som Gruber fann i sin forskning var att i utbildningen och rekryteringen av fosterfamiljer fanns ett tydlig men outtalad stävan efter att hitta familjer som kan erbjuda ett traditionellt svenskt hem, även fast de placerade barnen hade annan kulturell bakgrund. Tanken om att barnen skall integreras i den svenska samhället var en självklarhet, även om man i rekryteringen av familjer betonade diversitet. Mångkulturella perspektivet var för många socialarbetare självklara men oreflekterat i arbetssättet. Samma tankegångar fanns även bland deltagarna på seminariet, dvs. det är viktigt att beakta men hur syns det konkret i arbetet och i rekryteringen av fosterfamiljer. 

Överlag är det svårt att rekrytera familjer till att bli fosterfamiljer, speciellt familjer med annan bakgrund. Det gäller både i Finland som i Sverige. Ofta är kriterierna för en god fosterfamilj långt styrt av normerna för en medelklassfamilj. I Grubers forskning var det många familjer med annan bakgrund som föll bort, eftersom de inte uppfyllde de kraven.  Det behövs även andra metoder eller kanaler för att nå familjer med annan kulturell bakgrund, vilket gör det utmanade för t.ex. kommuner att hitta intresserade familjer. I Sverige finns det företag som specialiserat sig på att hitta familjer med olika bakgrund och de säljer sina tjänster till kommunerna.

Under seminariet framkom att det etniska perspektivet är underkommunicerat och att det inte diskuteras tillräckligt. Man är medveten om kulturella skillnader men låter det inte styra arbetet eller ”tänker inte så mycket på det”, enligt Gruber. När det gäller barn med annan religion så beaktas det mera tydligt, speciellt i placeringssituationer. Frågor kring rasism i t.ex. rekryteringssituation fanns Gruber, att var svåra att ta upp och hantera för socialarbetarna.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att man i det dagliga arbetet behöver reflektera mer kring vad det kultursensitiva bemötandet är och betyder. Framför allt ur olika synvinklar:  arbetets synvinkel, barnets synvinkel, föräldrarnas synvinkel och fosterfamiljens synvinkel. Framför allt behövs ett medvetet förhållningssätt för att kunna beakta olika mångkulturella bakgrunder i arbetsmetoderna.

Det behövs även mod att ifrågasätta det som ofta blir ett normativt sätt att se på familjer, samhället och barnuppfostran. Frågor som vad behövs ur barnets perspektiv vid placeringar, vilka värderingar det är som styr verksamheten och vilka värderingar som borde styra verksamheten, lämnar rum för fortsatta diskussioner och utveckling.

Stort tack till alla deltagare!

20180621 blogikuva

Hur kan kommun och landskap samarbeta för att främja barns, ungas och familjers välfärd?

Skrivet av Riku Niemistö och Jessica Fagerström | 11.5.2018

I slutet av april ordnades åter de nationella LAPE-dagarna. Denna gång var temat Framtidens kommun och landskap som stöd för barns välbefinnande och inlärning. Frågan är aktuell och relevant. Landskaps- och vårdreformen innebär en förändring i ansvaret att ordna för tjänster för barn, unga och familjer.

Undervisnings- och kulturväsendets tjänster blir kvar på kommunernas ansvar, medan ansvaret för social- och hälsovårdstjänsterna överförs till landskapen. Trots att ansvaret kommer att delas mellan olika aktörer drivs arbetet fortsättningsvis av gemensamma nämnare: målsättningen att stödja barns och ungas uppväxt samt strävan att förverkliga barnens rättigheter.

20180511 blogikuvaFörändringsagent Riku Niemistö deltog under de nationella LAPE-dagarna 23 – 24 april i en paneldiskussion, där man diskuterade var man i de kommande landskapen står idag och hur man tänker gå vidare.

I ett nyligen publicerat brev till kommunernas bildnings- och grundtrygghetsdirektörer samt landskapens förändringsledare uppmanar ministrarna Annika Saarikko och Sanni Grahn-Laasonen de olika aktörerna att vidta åtgärder och etablera strukturer för samarbete. Som bakgrund till brevet ligger den nyligen publicerade utredningen om kontaktytor vid genomförandet av barn-, ungdoms- och familjetjänster i en föränderlig verksamhetsmiljö (på finska), där utredarna har kartlagt kontaktytorna mellan bildnings- och vårdtjänsterna och på basen av dessa ger förslag på hur man kan främja ändamålsenliga tjänster även i fortsättningen.

Välmående barn, unga och familjer är en investering i framtiden. Därför lönar det sig att i god tid fundera på vad landskaps- och vårdreformen i praktiken innebär och hur vi i Österbotten bäst kan möta en förändrad verksamhetsmiljö. Tillsammans bör man formulera konkreta, gemensamma målsättningar för att vi även i fortsättningen kunna erbjuda våra barn och unga en miljö som stödjer deras uppväxt och välbefinnande.

 

Vad kan vi lära oss av familjecenterverksamheten i Sverige?

Skrivet av Ann Backman | 13.2.2018

Familjecentralsverksamheten i Sverige har många gemensamma drag med den familjecenterverksamheten som utvecklas inom LAPE, bland annat att servicen från landskapet och kommunerna samlas under samma tak. Tillsammans med THL gjordes ett studiebesök till Ålidhems familjecentral för att utbyta erfarenheter, god praxis och få idéer angående utvecklingsarbetet.

20180213familjecentral

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I Ålidhems familjecentral finns olika verksamheter som öppna förskolan (dagvård), mödrarådgivningen, barnavårdscentralen och socialvården. Inom familjecentralverksamheten i Sverige arbetar kommunens och landstingens personal sida vid sida. Förvaltningsgränserna är inte ett hinder i arbetet utan samarbete både över förvaltningsgränserna och sektorgränserna fungerar smidig. Hur kommer det sig då? Personalen anser att ett viktigt element är att arbetsramarna är klara från ledningens håll. Därtill har man gemsamma personalmöten och personalrum där man lär sig av varandras verksamhetskultur och arbeten. Det finns även finns ett samarbetsavtal mellan landstinget (Västerbottens län) och kommunen (Umeå). Ledning har uttalade mål som bl.a. utgår ifrån ett mångprofessionellt samarbete i serviceprocesserna.

För att stöda samverkan och det konkreta arbetet har man bildat ledningsgrupper och styrgrupper, för att strukturera upp verksamheten och på ”verkstadsgolvet” finns olika samarbetsteam som arbetar konkret med barnen och familjerna. I dessa team finns personal från exempelvis förskola/skolan, social- och hälsovården. Tröskeln att söka hjälp är låg och kunderna kan fritt röra sig mellan de olika förvaltningarna utan att det märks för den enskilda kunden. Därtill arbetar familjecentralen med konkreta mål för hurudana effekter och verkningar arbete skall ha och hur dessa kan mätas och följas upp.

 

20180213sisakuva

 

 

 

 

 

 

 

 

  

 

I Finland vill vi gå ett steg längre i familjecenterverksamheten, bl.a. genom att även involvera tredje sektorns verksamhet samt att stärka kopplingen mellan bas- och specialservicen. Under samma tak vill vi samla servicen från kommuner, landskap och organisationer/församlingar. Tanken är att familjecentret fungerar som en mötesplats där det finns tillgång till digitala tjänster, rörliga specialtjänster och konsultationsmöjligheter med specialservicen.

Det var även intressant att höra att familjecenterverksamheten i Sverige inte är reglerad i lag och att familjecentren utvecklas och startas utan extern finansiering som en gemensam målsättning mellan kommuner och landsting.  Många landskap i Finland är med och utvecklar familjecenterverksamheten inom LAPE.  Nu samlas erfarenheter och god praxis som kan användas som modell för att nationellt ta i bruk en finländsk familjecentermodell i framtiden. I Österbotten har vi öppnat upp diskussionen kring hur familjecenterverksamheten kunde se ut hos oss och planeringen går vidare!

 

Om du är intresserad av den nationella familjecenterverksamheten kan du läsa mer här:(på finska)

Kan vårdreformen öka jämlikheten?

Skrivet av Riku Niemistö | 23.1.2018

Ökad ojämlikhet är ett av de största hoten mot välfärden och hälsan. Den största delen av alla barn och unga mår bättre än någonsin på alla mätare men en liten minoritet mår sämre än tidigare. I Österbotten finns det ekonomiska förutsättningar för välfärd och man ska inte underskatta hur viktigt det är. Läs förändringsagent Riku Niemistö blogginlägg (på finska).

Från projekt mot förändring

Skrivet av Jessica Fagerström | 19.12.2017

Den 4.12 började jag som tredje projektarbetare i Barnet och familjen i centrum -Förändringsprogrammet för barn och familjetjänster (LAPE). Mitt namn är Jessica Fagerström, jag är magister i utvecklingspsykologi samt utbildad arbetshandledare och jag har i flera år jobbat med olika utvecklingsuppgifter på sote-området i Österbotten. Jag är glad över att få vara med och utveckla tjänsterna för barn och familjer i Österbotten, och jag hoppas på ett givande samarbete!

Min erfarenhet av utvecklingsarbete har nästan uteslutande skett i form av projekt. Ett projekt innebär alltid såväl möjligheter som utmaningar, och inte sällan går dessa två hand i hand:

Möjlighet:       Projektet är en tilläggsresurs som möjliggör planering av förändring och erbjuder ett forum att ”think outside the box”.

Utmaning:       Projektet är inte en del av verksamheten, utan en utifrån kommande tillfällig grej.

Möjlighet:       I projektet är medarbetarna aktivt med och utvecklar verksamheten, gärna tillsammans med klienter. Tillsammans utgör dessa de ultimata experterna!

Utmaning:       Ledningen deltar inte aktivt. Att stöda medarbetarnas deltagande är bra, men inte tillräckligt. För att utveckling ska bli en bestående förändring måste den ledas och följas upp.

Möjlighet:       Projektet har givna tidsramar och ett givet uppdrag. Man vet vad man skall göra och när man skall ha det gjort.

Utmaning:       För många målsättningar, för otydliga målsättningar, för lite tid.

Projekt kan utan tvekan stöda utveckling, som bidrar till förändring, och själv har jag fastnat för denna typ av arbetsuppgifter. Det är roligt och givande att träffa nya människor och fundera på nya sätt att göra saker!

Utveckling och förändring sker med hjälp av motiverade medarbetare. Vi hoppas att vi genom LAPE kan bidra med inspiration och uppmuntran till samt ramar för utvecklingsarbetet. För att utvecklingen å sin sida skall bli en förändring krävs att hela verksamheten förbinder sig till den. Utvecklingsarbetet bör fortsätta och bli en del av verksamheten även efter att projektet tagit slut.

LAPE-programmet är ett förändringsprogram som har som målsättning att skapa barn- och familjecentrerade tjänster samt en verksamhetskultur som stärker barnets rättigheter. Genom gemensamma målsättningar och samarbete tror jag att vi i Österbotten tillsammans kan utveckla och utvecklas, förändra och förändras och på så sätt främja en bättre vardag för våra barn, unga och familjer!

Vi i LAPE-teamet önskar alla en riktigt God Jul och vi ser fram emot nytt år av gemensamt förändringsarbete!

Österbottens servicehandledning i skick, seminarium II

Skrivet av Pia Vähäkangas | 1.12.2017

Seminariet ”Österbottens servicehandledning i skick” hölls 29.11.2017 i Vasa, sammanlagt deltog ca 60 personer. Bland deltagarna fanns främst servicehandledare och deras förmän från Österbotten.

palveluohjausseminaari 2 kuva

I olika workshoper som ordnades diskuterades servicehandledningsmodellens olika delområden. Det diskuterades även kring hur både äldre som serviceanvändare och mångprofessionella team allt mer kunde dra nytta av olika digitala lösningar i framtiden.

pohjanmaan palveluohjauksen malli

 

Modellen för servicehandledningen håller på att utarbetas. I framtiden kommer det att bli allt viktigare att äldre får råd och information för att deras egenvård ska kunna tryggas. Det är också viktigt att informationen är både lättförståelig och lättillgänglig. Målsättningen är att den äldre med hjälp av information och rådgivning ska kunna klara av vardagliga funktioner och kunna bo hemma.

Servicehandledning innehåller bedömning av servicebehovet och uppgörandet av serviceplanen, och den handledning i anslutning till det som behövs. Servicehandledning blir aktuellt när den äldre behöver tillfälligt eller regelbunden service. Enligt utkastet till lag om valfrihet är servicehandledningen en del av verksamheten som upprätthålls av landskapets affärsverk. 

Barnens rättigheter – Dags att stanna upp

Skrivet av Ann Backman | 24.11.2017

IMG 2880 barnsrattigheter

Denna vecka har vi firat barnets rättigheter. Barn har rätt till en trygg vardag. Det är många barn idag som har det bra, men det finns också en allt större andel barn som inte mår bra.

Inom LAPE förändringsprogrammet är barnens rättigheter centrala. Detta tema lyfter man fram och betonar i termer av en egen utvecklingshelhet - Förändring av verksamhetskulturen. Med denna helhet strävar man till att strukturellt stärka barnens rätt.

I måndags firades barnrättsdagen. År 1989 antog Förenta nationerna (FN) en konvention om barnets rättigheter och i Finland ratificerade konventionen 1991. Nästan alla länder i världen har ratificerat konventionen, och den 20 november firar man FN:s barnrättsdag. Lapsiasia.fi har publicerat en barnvänlig broschyr om FN:s barnkonvention och barns mänskliga rättigheter.

Samma dag, 20.11.2017 tog 1000 socialarbetare i Finland ställning för barnens rätt till skydd. Socialarbetarna anser att brister inom t.ex. barnskyddet inte uppmärksammas tillräckligt på den politiska nivån och att anslagen för det viktiga arbetet inte beviljas i den utsträckning som behövs, dvs. för att det sociala arbetet ska kunna stödja de familjer som behöver hjälp. Man anser att man i dagsläget och med nuvarande resurser inte kan skydda barnen på det sätt som man vet att de behöver, och på så sätt kunna erbjuda en trygg uppväxt år barnen och stöd till de föräldrar som behöver det. Genom uppropet ville socialarbetarna uppmärksamma att man i Finland bättre bör ta ansvar för barnskyddets verksamhetsförutsättningar. Länk till uppropet finns här.

Socialarbetarna upprop uppmärksammades nationellt och mycket i media:

Familje- och omsorgsminister Annika Saarikko uppmärksammade i samarbete med Lupa auttaa! (LAPE Egentliga Finland) uppropet bl.a. genom denna video:

https://www.youtube.com/watch?v=luPutN1jzz4&sns=fb

Svenska yle uppmärksammade uppropet med följande artiklar:

Barnskyddet i Vanda lider av negativ publicitet: "Orättvist att de positiva förbättringarna inte syns."

Barnen i kläm inom barnskyddet - delar socialarbetare med 60 andra barn.

Även i andra medier rapporterades om saken:

Sosiaalityöntekijöiden mukaan lastensuojelun tilanne on kestämätön: "Olemme seuranneet rakenteellista lasten ja nuorten heitteillejättöä"

Fackorganisationen för högutbildade inom socialbranschen Talentia har gjort en utredning gällande socialarbetarnas arbetsvillkor, som visar att bristen på socialarbetare kunde lösas med pengar och bättre arbetsvillkor:

Sosiaalityöntekijäpula ratkeaa rahalla ja työolosuhteilla

 

Vi inom förändringsprogrammet Barnet och familjen i centrum ordnar den 8.2.2018 ett seminarium i Österbotten om förändring av verksamhetskulturen med temat barnens rättigheter och barnkonsekvensanalys.

Inom LAPE förändringsprogrammet betonas förebyggande arbete, integrerade tjänster och samarbete mellan olika aktörer som arbetar med barn. Alla som arbetar med barn har ett ansvar att se till barnets bästa, främja barn och familjers välfärd och att agera vid oro. Det är vårt gemensamma ansvar. 

Tankar om familjecenter

Skrivet av Riku Niemistö | 1.11.2017

Deltagarna i konferensen för förändringsprogrammet för barn- och familjetjänster bekantade sig med Norges familjecenterverksamhet. Det räcker inte att man samlar funktionerna under samma tak, skriver Riku Niemistö, förändringsagenten för projektet i Österbotten, i sitt blogginlägg. s mera på finska. 

20171110 blogikuva konferenssista

 

  

Uppdaterat 11.10.2017, klockan 08.45, Petra Fager.