Spetsprojektbloggen

Visa inlägg taggade med 'delaktighet'

Delaktighet i en digitaliserad värld

Skrivet av Mirva Gullman, Jessica Fagerström | 1.4.2019

Digitaliseringen fängslar och förfärar. För många är den något diffust, som det är svårt att få en bild av och svår att förstå. Något som man talar om överallt, men sällan på en så konkret nivå, att gemene man skulle förstå vad digitaliseringen handlar om.

Vad betyder digitalisering och vad innebär den? Digitalisering och införandet av elektroniska tjänster betyder inte att tjänsterna försvinner eller att mänskliga kontakter går förlorade. I de flesta fall innebär möjligheten att sköta ärenden på nätet att behovet att resa minskar och att ärendena sköts snabbare. Även tjänsternas tillgänglighet ökar. I bästa fall möjliggör digitaliseringen att man kan erbjuda nya och mera individuella tjänster åt kunden.

Med hjälp av det digitala kan man främja delaktighet. Digitaliseringen erbjuder också nya möjligheter för social- och hälsovårdens kunder. Med hjälp av olika digitala lösningar kan man till exempel främja möjligheter för äldre att röra sig tryggt, att hålla kontakt med närstående eller att bo hemma.

Syftet med social- och hälsovårdstjänster är att främja medborgarnas välmående och hälsa, oberoende av om tjänsterna förverkligas elektroniskt eller ansikte mot ansikte. En elektronisk tidsbokning eller kontakt med sakkunnig inom hälsovården gör det möjligt för kunden att sköta ärendet hemifrån, vid en tidpunkt som passar hen bäst. Med hjälp av elektroniska tjänster kan man använda resurser på ett vettigt sätt, så att man åt användarna av tjänsterna kan erbjuda mera skräddarsydda tjänster som är oberoende av tid och plats.

Hur kan elektroniska tjänster göra den vanliga medborgaren mera delaktig? Hur går det om det egna kunnandet eller tilltron till de egna färdigheterna hindrar användningen av nättjänster? Ingen behöver erövra den digitala världen ensam – hjälp finns att få. Handledning i användningen av digitala tjänster, dvs. digitalt stöd, utvecklas som bäst på olika håll i Finland och olika organisationer erbjuder hjälp då man använder deras tjänster.

Minimässan kring temat digitala tjänster, vilken ordnas vid Österbottens Delaktighetsarena, erbjuder en möjlighet att bekanta sig med digitala lösningar inom social- och hälsovårdstjänsterna. Olika aktörer förevisar tjänster, robotar och digitala lösningar. Efter minimässan ordnas en workshop, DigiSoteuttamo, där man funderar på hur man med hjälp av digitala medel och tjänster kan göra människors vardag meningsfull och fungerande. Deltagarna i workshoppen får granska temat ur hälsans olika perspektiv samt föra fram sina synpunkter på digitala lösningar.

Varmt välkomna med!

Mirva Gullman och Jessica Fagerström
Österbottens pilotförsök med digitalt stöd

Läs mera om delaktighetsarenan och anmäl dig senast 17.4

kuva Osallisuusareena 5

Alla med – tillsammans med invånarna

Skrivet av Ritva Mertaniemi, Irina Nori | 20.3.2019

Delaktighet är ett värde och en målsättning i sig i många politikprogram och strategier, men det är också ett verktyg för att främja ett demokratiskt, rättvist och jämlikt samhälle. En ökad delaktighet föreslås ofta som en lösning på samhälleliga problem och delaktigheten och möjligheten till deltagande är också en rättighet för individen. Myndigheternas skyldighet att skapa utrymme för delaktighet i beslutsprocesser är föreskriven i flera lagar. Men vad betyder delaktighet och varför är den så viktig?

Individer och olika grupper i samhället bör få känna att de hör till samhället, att de kan påverka både sina egna livsvillkor och utvecklingen i samhället. Såväl nationell och internationell forskning visar att det finns ett samband mellan delaktighet och hälsa. Människor som känner sig delaktiga i samhället uppvisar oftare en bättre självupplevd och faktisk hälsa än personer som lever med en känsla av utanförskap, maktlöshet och utsiktslöshet. Delaktighet är att höra till, att agera och att ha möjligheter till inflytande.

Medborgarorganisationer och -föreningar utgör en naturlig arena för delaktighet. De erbjuder ett forum för sociala kontakter och en meningsfull aktivitet, men de samlar och kanaliserar också sina medlemmars erfarenheter och synpunkter och fungerar ofta som ett språkrör gentemot myndigheter och beslutsfattare. Därigenom är medborgarorganisationernas insats i den politiska beslutsprocessen betydelsefull.

Medborgarorganisationers och den offentliga sektorns gemensamma målsättning är att förbättra människornas liv och vardag även om deras roller är olika. Därför bör dialogen och samverkan mellan medborgarorganisationer och den offentliga sektorn bygga på tillit, respekt och ömsesidigt förtroende. Samarbetet kräver ett erkännande av den andra parten. Arbetet för allmänhetens väl och ve kräver också ansvar och öppenhet från alla parter.

Men hur skall denna samverkan garanteras, organiseras och genomföras? Hurudana strukturer och processer behöver vi för detta? Vad bör göras och vem borde göra för att skapa en demokratisk region med en stark känsla av delaktighet hos invånarna?

En av landskaps- och social- och hälsovårdsreformens viktiga målsättningar var att förbättra invånarnas möjligheter att delta i beslutsfattandet och utvecklandet av tjänster. I Österbotten kom detta arbete bra i gång som en del av förberedelserna för reformen. I samarbete med föreningsfältet och kommunernas påverkansorgan planerades bl.a. tillsättande av en organisationsdelegation och av regionala påverkansorgan.

Men sedan gick det som vi mer eller mindre kunde vänta oss – reformen föll och i stället dök oron fram om allt förberedelsearbete nu hamnar i skräpkorgen. Lyckligtvis är det inte så. Ett viktigt resultat av förberedelsearbetet är en delad förståelse för och gemensam vision av att det är viktigt att förbättra invånarnas möjligheter till delaktighet och påverkan och att det är ett arbete som det är klokt att planera i samarbete mellan olika aktörer.

Därför behandlas temat också den 24.4. under den för första gången ordnade Österbottens delaktighetsarenan. Under temat Alla med – tillsammans med invånarna ordnas korta faktapresentationer och en workshop och målet är att begrunda vartåt de österbottniska delaktighetsstrukturerna bör utvecklas och ett hurudant samarbete behövs mellan de olika aktörerna. I workshoppen för utveckling av invånar- och föreningsdelaktighet bearbetar vi tidigare insamlad information från enkäter och workshoppar om invånarnas påverkansmöjligheter och om samarbetet mellan den tredje och den offentliga sektorn. Målet är att förädla informationen tillsammans till konkreta åtgärder. Workshoppen är avsedd särskilt för personer från föreningar och organisationer och från den offentliga sektorn, för beslutsfattare samt för medlemmar i påverkansorgan. Välkommen med och fundera hur vi tryggar det österbottniska medborgarsamhällets livsduglighet också i fortsättningen!

Läs mera om delaktighetsarenan och anmäl dig senast 17.4

kuva Osallisuusareena 2

Barns delaktighet och barnskydd inom Norden

Skrivet av Ann Backman | 5.12.2018

Den 21-23.11.2018 ordnades Nordic Social Work Conference i Helsingfors, som samlade forskare och praktiker både från Norden och övriga länder. Tillsammans med Karleby universitetscenter Chydenius och Folkhälsan ordnades en workshop under konferensen med temat Utveckling av barnskyddet – kunskap, makt och delaktighet. Workshopen lockade många deltagare och hölls i två dagar.

Tre riskfaktorer

I den nordiska statistiken har Finland stigit upp, eftersom vi har de högsta siffrorna på ungdomsplaceringar (ända sedan år 2005). Finländska forskarna Mirja Satka och Pirkko Salokekkilä berättade hur placerade unga vuxna klarar sig efter barnskyddets eftervård. I deras studie är det framför allt tre riskfaktorer som stiger upp bland denna grupp, föräldrarnas problematik (missbruk, mentalhälsa, egen barnskyddshistorik), barn och ungas missbruk vid tidig ålder samt antisocialt beteende. Dessa faktorer är avgörande för hur de unga klarar sig i vuxenålder (efter eftervårdstiden). Intressant var att barn som placerats i tidig ålder, klarar sig bättre senare som unga vuxna.  

Antti Kääriälä & Elina Pekkarinen (2018) visade även på att placeringar i tidig ålder kan har vissa skyddande faktorer för barns utveckling. I deras presentation visades hur stor andel barn som placeras i tonåren bland de födda år 1997 (deltagare: 58 802). Se bilden.

20181205 blogg Ann 

Bakgrund och skolframgången

De fortsatte med att koppla ihop psykiatriska och neuropsykiatriska diagnosers påverkan på skolresultat bland placerade barn. 54 % av barnen som någon gång varit placerade har diagnostiserats med någon psykiatrisk diagnos. Deras studie visar att placerade barn presterar dåligt i skolan, oberoende om de har en diagnos (mental ohälsa). Däremot det som påverkade skolresultaten var ålder på när barnet hade placerats. Det innebär att ju tidigare barnet var placerat desto bättre klarade barnet av skolgången. Det betyder att föräldrarnas bakgrund och mental ohälsa förklarar enbart en del av skolframgången. I framtiden rekommenderas väl resurserade och ledda mångprofessionellt samarbete i praktiken och att stödet till placerade barn bör skräddarsys.

 Bland placerade barn är låginkomsttagare företrädande, vilket var något som de norska forskarna Anita Storhaug, Hilde Marie Thrana, Hanne Elisabeth Sørlie och Bente Heggem Kojan hade tagit fasta på. Deras preliminära forskningsresultat visar att en stor andel av föräldrarna i låginkomstfamiljer ofta känner sig stressade, oroade och nedstämda medan en stor andel av barnen uppgett att de är ledsna och ofta upplever mobbning/konflikter i skolan. Det var nästan 50 % av barnen som hade svårigheter i skolarbetet.

Delaktighet i barnskyddsprocessen

En annan intressant utveckling från Norge var Ingunn Barmen Tysnes och Inger Kristin Heggdalsviks forskning kring att utveckla en modell i datasystemet för att registrera barns delaktighet i barnskyddsprocessen. I datasystemet finns en skild ”balk” för att dokumentera barnsamtalet, t.ex. hur barnet är förberett innan mötet, vilken information ges till barnet, barnets egen berättelse, barnets feedback av diskussionen och socialarbetarens bedömning av samtalet. Mottagandet på fältet har varit positivt och kommer att spridas. Kanske något som att ta efter även i vårt landskap?

Aina Kane och Sissel Neverdal från Norge lyfte upp att 10 - 20 % av barnen i Norge har upplevt våld inom hemmet eller sexuellt våld och trots att barn och unga mår bra så behövs mer förebyggande arbete. Maria Eriksson byggde vidare på detta och påtalade att man inte gör strukturerade riskbedömningar inom barnskyddet i Sverige, trots att det finns belägg för att det ökar kvaliteten i beslutfattandet. iRisk är ett bedömningsinstrument för att utvärdera stödinsatser för våldsutsatta barn. Denna kan användas med vuxna utsatta för våld och med barn som bevittnar/vistas i hemmet där våld förekommer. Syftet är att kunna planera stödinsatserna för barn i riskzonen. Detta bedömningsinstrument har även väckt intresse i t.ex. Finland och vid institutet för välfärd och hälsa (THL).

En intressant aspekt som Aina Kane och Sissel Neverdal lyfte upp var att de problem som syns inom barnskyddet och som socialarbetare kommer i kontakt med fungerar som en barometer på hur barnen mår i det lokala samhället. Barnskyddssocialarbetarnas kunskap om de omgivande villkor som barnen lever i det lokalsamhället är nödvändiga i det förebyggande arbetet. Det vill säga att barnskyddssocialarbetarna har kunskap och insikter i hur de utsatta barnen har det och det är en outnyttjad kunskap som vi kanske kunde dra större nytta av i det förebyggande arbetet?

 

Vad lärde vi oss?

  • Barn inom barnskyddet bör särskilt beaktas i serviceplaneringen, med tanke på riskfaktorer och stödjande faktorer som vi känner till idag.
  • Stödet till föräldrarna behöver utvecklas.
  • Våldförebyggande arbetet behöver stödjas med olika bedömningsmetoder
  • Barns delaktighet behöver systematiskt dokumenteras i datasystem
  • Kunskapen som finns bland professionella inom barnskyddet behöver även delas ut i samhället.

 

Tack till Anu-Riina Svenlin och Saija Westerlund -Cook för samarbetet!

 

Källor:

Nordic Social Work Conference 2018.

https://www.helsinki.fi/en/conferences/nordic-social-work-conference/workshops-and-abstracts

 

Kääriälä Antti & Pekkarinen Elina. 23.11 2018. Treated psychiatric and neurodevelopmental disorders and school performance among children in out-of-home care. FORSA/NOUSA 2018 - Nordic Social Work Conference

Uppdaterat 11.10.2017, klockan 08.45, Petra Fager.