Spetsprojektbloggen

Visa inlägg taggade med 'familjer'

LAPE-akademierna stöder förändringsarbetet

Skrivet av Ann Backman, Riku Niemistö | 20.2.2019

Förändringprogrammet för barn- och familjetjänster (LAPE) med landskapets projekt Barnet och familjen i centrum tog slut vid årsskiftet. Utvecklingsarbetet under åren 2017-2018 har samlats till en LAPE-handbok: Barnets välmående som gemensamt uppdrag och målsättning. Det gemensamma förändringsarbetet fortsätter dock och arbetet koordineras under år 2019 utav förändringsagent Riku Niemistö och LAPE-utvecklare Ann Backman.

Under tiden för Österbottens LAPE-förändringsprogram har hundratals aktörer inom social- och hälsovården samt bildningen samlats i gemensamma arbetsgruppmöten, seminarier samt utbildnings- och utvecklingsprocesser. Förändringen skapas genom att göra på ett annat sätt och där nyckeln till utvecklingen är att lära känna varandras arbetsfält, samt fram för allt, att mötas i växelverkan. Grundideologin i förändringsprogrammet är mångfald och det arbetssättet har förverkligats väl i Österbotten. I LAPE-handboken har utvecklingsarbetet i Österbotten samlats och mycket har man fått till stånd under en kort tid. Resultaten av arbetet är tillförfogande för alla och kan tas i bruk inom barn- och familjetjänsterna. I den fortsatta utvecklingen, som även behövs, finns det skäl att följa med det nationella utvecklingsarbetet och även utvecklingsarbetet i andra landskap.

Den utdragna reformen inom social- och hälsovården samt landskapsreformen har inneburit en del utmaningar, eftersom de gemensamma strukturerna för landskapet, inom vilka en del av utvecklingsarbetet skulle införas, saknas ännu. Samtidigt kan man konstatera att de nätverk som skapats inom landskapet och som har uppstått och förstärkts under LAPE-tiden, kan sparra aktörer i regionerna och i kommunerna i deras utvecklingsarbete. 

Nationella riktlinjer (t.ex. LAPE-teesit) och utvecklingsarbetet inom landskapet ger en bra grund till dem som utformar barn- och familjetjänsterna. För att skapa barn- och familjecentrerade servicehelheter med mångprofessionalitet, t.ex. familjecenterverksamheten eller gemensamma arbetsmetoder för social- och hälsovården samt bildningen, krävs ett nytt ledarskap.

Alla kommuner inom landskapet har grundat kommunala grupper för barn- och familjeservicehelheten (LAPE-grupper), som lokalt kan föra vidare utvecklingsarbetet. De kommunala LAPE-gruppernas ordförande utgör ett nätverk av centrala aktörer. Därtill formas en samarbetsgrupp av ledningen inom social- och hälsovården samt bildningen, som behöver ett starkt mandat att leda utvecklingsarbetet inom landskapet. I LAPE-teserna definieras samarbetsgruppens uppgift på följande sätt:

”LAPE-samarbetsgruppen formger gemensamma verksamhetsmodeller och strukturer, samt fungerar som upprätthållare och utvecklare av dessa.”

I serviceutvecklingen bör perspektivet ur barnfamiljernas vardag beaktas som helhet och barnen och familjernas röst i utvecklingsarbetet bör stärkas ytterligare. Vi behöver strategiskt tänkande och ledningen baserad på kunskap mot det gemensamma målet, ett barnvänligare Österbotten ja ännu mer välmående barn. Genom gemensamt utvalda indikatorer, kan man följa de utvalda utvecklingsmålen lokalt och regionalt.

Barns, ungas och familjers välmående kräver ett effektfullt ledarskap där olika aktörer samarbetar. En stöd- och utvecklingsprocess inleds nationellt med LAPE-akademier och det första tillfället ordnas i Helsingfors den 20.3.2019. I LAPE-akademin samlas ledningen inom landskap, kommuner, social-, hälso och bildningssektorn samt organisationer och församlingar till en gemensam inlärningsprocess. Det första tillfället inom landskapet är bokat till 9.5.2019. Det löns att boka in dagen i kalendern redan nu! Mer information om LAPE-akademierna: https://stm.fi/lapeakatemia  

 

20190220 LAPE akatemia

Barns delaktighet och barnskydd inom Norden

Skrivet av Ann Backman | 5.12.2018

Den 21-23.11.2018 ordnades Nordic Social Work Conference i Helsingfors, som samlade forskare och praktiker både från Norden och övriga länder. Tillsammans med Karleby universitetscenter Chydenius och Folkhälsan ordnades en workshop under konferensen med temat Utveckling av barnskyddet – kunskap, makt och delaktighet. Workshopen lockade många deltagare och hölls i två dagar.

Tre riskfaktorer

I den nordiska statistiken har Finland stigit upp, eftersom vi har de högsta siffrorna på ungdomsplaceringar (ända sedan år 2005). Finländska forskarna Mirja Satka och Pirkko Salokekkilä berättade hur placerade unga vuxna klarar sig efter barnskyddets eftervård. I deras studie är det framför allt tre riskfaktorer som stiger upp bland denna grupp, föräldrarnas problematik (missbruk, mentalhälsa, egen barnskyddshistorik), barn och ungas missbruk vid tidig ålder samt antisocialt beteende. Dessa faktorer är avgörande för hur de unga klarar sig i vuxenålder (efter eftervårdstiden). Intressant var att barn som placerats i tidig ålder, klarar sig bättre senare som unga vuxna.  

Antti Kääriälä & Elina Pekkarinen (2018) visade även på att placeringar i tidig ålder kan har vissa skyddande faktorer för barns utveckling. I deras presentation visades hur stor andel barn som placeras i tonåren bland de födda år 1997 (deltagare: 58 802). Se bilden.

20181205 blogg Ann 

Bakgrund och skolframgången

De fortsatte med att koppla ihop psykiatriska och neuropsykiatriska diagnosers påverkan på skolresultat bland placerade barn. 54 % av barnen som någon gång varit placerade har diagnostiserats med någon psykiatrisk diagnos. Deras studie visar att placerade barn presterar dåligt i skolan, oberoende om de har en diagnos (mental ohälsa). Däremot det som påverkade skolresultaten var ålder på när barnet hade placerats. Det innebär att ju tidigare barnet var placerat desto bättre klarade barnet av skolgången. Det betyder att föräldrarnas bakgrund och mental ohälsa förklarar enbart en del av skolframgången. I framtiden rekommenderas väl resurserade och ledda mångprofessionellt samarbete i praktiken och att stödet till placerade barn bör skräddarsys.

 Bland placerade barn är låginkomsttagare företrädande, vilket var något som de norska forskarna Anita Storhaug, Hilde Marie Thrana, Hanne Elisabeth Sørlie och Bente Heggem Kojan hade tagit fasta på. Deras preliminära forskningsresultat visar att en stor andel av föräldrarna i låginkomstfamiljer ofta känner sig stressade, oroade och nedstämda medan en stor andel av barnen uppgett att de är ledsna och ofta upplever mobbning/konflikter i skolan. Det var nästan 50 % av barnen som hade svårigheter i skolarbetet.

Delaktighet i barnskyddsprocessen

En annan intressant utveckling från Norge var Ingunn Barmen Tysnes och Inger Kristin Heggdalsviks forskning kring att utveckla en modell i datasystemet för att registrera barns delaktighet i barnskyddsprocessen. I datasystemet finns en skild ”balk” för att dokumentera barnsamtalet, t.ex. hur barnet är förberett innan mötet, vilken information ges till barnet, barnets egen berättelse, barnets feedback av diskussionen och socialarbetarens bedömning av samtalet. Mottagandet på fältet har varit positivt och kommer att spridas. Kanske något som att ta efter även i vårt landskap?

Aina Kane och Sissel Neverdal från Norge lyfte upp att 10 - 20 % av barnen i Norge har upplevt våld inom hemmet eller sexuellt våld och trots att barn och unga mår bra så behövs mer förebyggande arbete. Maria Eriksson byggde vidare på detta och påtalade att man inte gör strukturerade riskbedömningar inom barnskyddet i Sverige, trots att det finns belägg för att det ökar kvaliteten i beslutfattandet. iRisk är ett bedömningsinstrument för att utvärdera stödinsatser för våldsutsatta barn. Denna kan användas med vuxna utsatta för våld och med barn som bevittnar/vistas i hemmet där våld förekommer. Syftet är att kunna planera stödinsatserna för barn i riskzonen. Detta bedömningsinstrument har även väckt intresse i t.ex. Finland och vid institutet för välfärd och hälsa (THL).

En intressant aspekt som Aina Kane och Sissel Neverdal lyfte upp var att de problem som syns inom barnskyddet och som socialarbetare kommer i kontakt med fungerar som en barometer på hur barnen mår i det lokala samhället. Barnskyddssocialarbetarnas kunskap om de omgivande villkor som barnen lever i det lokalsamhället är nödvändiga i det förebyggande arbetet. Det vill säga att barnskyddssocialarbetarna har kunskap och insikter i hur de utsatta barnen har det och det är en outnyttjad kunskap som vi kanske kunde dra större nytta av i det förebyggande arbetet?

 

Vad lärde vi oss?

  • Barn inom barnskyddet bör särskilt beaktas i serviceplaneringen, med tanke på riskfaktorer och stödjande faktorer som vi känner till idag.
  • Stödet till föräldrarna behöver utvecklas.
  • Våldförebyggande arbetet behöver stödjas med olika bedömningsmetoder
  • Barns delaktighet behöver systematiskt dokumenteras i datasystem
  • Kunskapen som finns bland professionella inom barnskyddet behöver även delas ut i samhället.

 

Tack till Anu-Riina Svenlin och Saija Westerlund -Cook för samarbetet!

 

Källor:

Nordic Social Work Conference 2018.

https://www.helsinki.fi/en/conferences/nordic-social-work-conference/workshops-and-abstracts

 

Kääriälä Antti & Pekkarinen Elina. 23.11 2018. Treated psychiatric and neurodevelopmental disorders and school performance among children in out-of-home care. FORSA/NOUSA 2018 - Nordic Social Work Conference

Hur kan kommun och landskap samarbeta för att främja barns, ungas och familjers välfärd?

Skrivet av Riku Niemistö och Jessica Fagerström | 11.5.2018

I slutet av april ordnades åter de nationella LAPE-dagarna. Denna gång var temat Framtidens kommun och landskap som stöd för barns välbefinnande och inlärning. Frågan är aktuell och relevant. Landskaps- och vårdreformen innebär en förändring i ansvaret att ordna för tjänster för barn, unga och familjer.

Undervisnings- och kulturväsendets tjänster blir kvar på kommunernas ansvar, medan ansvaret för social- och hälsovårdstjänsterna överförs till landskapen. Trots att ansvaret kommer att delas mellan olika aktörer drivs arbetet fortsättningsvis av gemensamma nämnare: målsättningen att stödja barns och ungas uppväxt samt strävan att förverkliga barnens rättigheter.

20180511 blogikuvaFörändringsagent Riku Niemistö deltog under de nationella LAPE-dagarna 23 – 24 april i en paneldiskussion, där man diskuterade var man i de kommande landskapen står idag och hur man tänker gå vidare.

I ett nyligen publicerat brev till kommunernas bildnings- och grundtrygghetsdirektörer samt landskapens förändringsledare uppmanar ministrarna Annika Saarikko och Sanni Grahn-Laasonen de olika aktörerna att vidta åtgärder och etablera strukturer för samarbete. Som bakgrund till brevet ligger den nyligen publicerade utredningen om kontaktytor vid genomförandet av barn-, ungdoms- och familjetjänster i en föränderlig verksamhetsmiljö (på finska), där utredarna har kartlagt kontaktytorna mellan bildnings- och vårdtjänsterna och på basen av dessa ger förslag på hur man kan främja ändamålsenliga tjänster även i fortsättningen.

Välmående barn, unga och familjer är en investering i framtiden. Därför lönar det sig att i god tid fundera på vad landskaps- och vårdreformen i praktiken innebär och hur vi i Österbotten bäst kan möta en förändrad verksamhetsmiljö. Tillsammans bör man formulera konkreta, gemensamma målsättningar för att vi även i fortsättningen kunna erbjuda våra barn och unga en miljö som stödjer deras uppväxt och välbefinnande.

 

Vad kan vi lära oss av familjecenterverksamheten i Sverige?

Skrivet av Ann Backman | 13.2.2018

Familjecentralsverksamheten i Sverige har många gemensamma drag med den familjecenterverksamheten som utvecklas inom LAPE, bland annat att servicen från landskapet och kommunerna samlas under samma tak. Tillsammans med THL gjordes ett studiebesök till Ålidhems familjecentral för att utbyta erfarenheter, god praxis och få idéer angående utvecklingsarbetet.

20180213familjecentral

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I Ålidhems familjecentral finns olika verksamheter som öppna förskolan (dagvård), mödrarådgivningen, barnavårdscentralen och socialvården. Inom familjecentralverksamheten i Sverige arbetar kommunens och landstingens personal sida vid sida. Förvaltningsgränserna är inte ett hinder i arbetet utan samarbete både över förvaltningsgränserna och sektorgränserna fungerar smidig. Hur kommer det sig då? Personalen anser att ett viktigt element är att arbetsramarna är klara från ledningens håll. Därtill har man gemsamma personalmöten och personalrum där man lär sig av varandras verksamhetskultur och arbeten. Det finns även finns ett samarbetsavtal mellan landstinget (Västerbottens län) och kommunen (Umeå). Ledning har uttalade mål som bl.a. utgår ifrån ett mångprofessionellt samarbete i serviceprocesserna.

För att stöda samverkan och det konkreta arbetet har man bildat ledningsgrupper och styrgrupper, för att strukturera upp verksamheten och på ”verkstadsgolvet” finns olika samarbetsteam som arbetar konkret med barnen och familjerna. I dessa team finns personal från exempelvis förskola/skolan, social- och hälsovården. Tröskeln att söka hjälp är låg och kunderna kan fritt röra sig mellan de olika förvaltningarna utan att det märks för den enskilda kunden. Därtill arbetar familjecentralen med konkreta mål för hurudana effekter och verkningar arbete skall ha och hur dessa kan mätas och följas upp.

 

20180213sisakuva

 

 

 

 

 

 

 

 

  

 

I Finland vill vi gå ett steg längre i familjecenterverksamheten, bl.a. genom att även involvera tredje sektorns verksamhet samt att stärka kopplingen mellan bas- och specialservicen. Under samma tak vill vi samla servicen från kommuner, landskap och organisationer/församlingar. Tanken är att familjecentret fungerar som en mötesplats där det finns tillgång till digitala tjänster, rörliga specialtjänster och konsultationsmöjligheter med specialservicen.

Det var även intressant att höra att familjecenterverksamheten i Sverige inte är reglerad i lag och att familjecentren utvecklas och startas utan extern finansiering som en gemensam målsättning mellan kommuner och landsting.  Många landskap i Finland är med och utvecklar familjecenterverksamheten inom LAPE.  Nu samlas erfarenheter och god praxis som kan användas som modell för att nationellt ta i bruk en finländsk familjecentermodell i framtiden. I Österbotten har vi öppnat upp diskussionen kring hur familjecenterverksamheten kunde se ut hos oss och planeringen går vidare!

 

Om du är intresserad av den nationella familjecenterverksamheten kan du läsa mer här:(på finska)

Kan vårdreformen öka jämlikheten?

Skrivet av Riku Niemistö | 23.1.2018

Ökad ojämlikhet är ett av de största hoten mot välfärden och hälsan. Den största delen av alla barn och unga mår bättre än någonsin på alla mätare men en liten minoritet mår sämre än tidigare. I Österbotten finns det ekonomiska förutsättningar för välfärd och man ska inte underskatta hur viktigt det är. Läs förändringsagent Riku Niemistö blogginlägg (på finska).

Från projekt mot förändring

Skrivet av Jessica Fagerström | 19.12.2017

Den 4.12 började jag som tredje projektarbetare i Barnet och familjen i centrum -Förändringsprogrammet för barn och familjetjänster (LAPE). Mitt namn är Jessica Fagerström, jag är magister i utvecklingspsykologi samt utbildad arbetshandledare och jag har i flera år jobbat med olika utvecklingsuppgifter på sote-området i Österbotten. Jag är glad över att få vara med och utveckla tjänsterna för barn och familjer i Österbotten, och jag hoppas på ett givande samarbete!

Min erfarenhet av utvecklingsarbete har nästan uteslutande skett i form av projekt. Ett projekt innebär alltid såväl möjligheter som utmaningar, och inte sällan går dessa två hand i hand:

Möjlighet:       Projektet är en tilläggsresurs som möjliggör planering av förändring och erbjuder ett forum att ”think outside the box”.

Utmaning:       Projektet är inte en del av verksamheten, utan en utifrån kommande tillfällig grej.

Möjlighet:       I projektet är medarbetarna aktivt med och utvecklar verksamheten, gärna tillsammans med klienter. Tillsammans utgör dessa de ultimata experterna!

Utmaning:       Ledningen deltar inte aktivt. Att stöda medarbetarnas deltagande är bra, men inte tillräckligt. För att utveckling ska bli en bestående förändring måste den ledas och följas upp.

Möjlighet:       Projektet har givna tidsramar och ett givet uppdrag. Man vet vad man skall göra och när man skall ha det gjort.

Utmaning:       För många målsättningar, för otydliga målsättningar, för lite tid.

Projekt kan utan tvekan stöda utveckling, som bidrar till förändring, och själv har jag fastnat för denna typ av arbetsuppgifter. Det är roligt och givande att träffa nya människor och fundera på nya sätt att göra saker!

Utveckling och förändring sker med hjälp av motiverade medarbetare. Vi hoppas att vi genom LAPE kan bidra med inspiration och uppmuntran till samt ramar för utvecklingsarbetet. För att utvecklingen å sin sida skall bli en förändring krävs att hela verksamheten förbinder sig till den. Utvecklingsarbetet bör fortsätta och bli en del av verksamheten även efter att projektet tagit slut.

LAPE-programmet är ett förändringsprogram som har som målsättning att skapa barn- och familjecentrerade tjänster samt en verksamhetskultur som stärker barnets rättigheter. Genom gemensamma målsättningar och samarbete tror jag att vi i Österbotten tillsammans kan utveckla och utvecklas, förändra och förändras och på så sätt främja en bättre vardag för våra barn, unga och familjer!

Vi i LAPE-teamet önskar alla en riktigt God Jul och vi ser fram emot nytt år av gemensamt förändringsarbete!

Barnens rättigheter – Dags att stanna upp

Skrivet av Ann Backman | 24.11.2017

IMG 2880 barnsrattigheter

Denna vecka har vi firat barnets rättigheter. Barn har rätt till en trygg vardag. Det är många barn idag som har det bra, men det finns också en allt större andel barn som inte mår bra.

Inom LAPE förändringsprogrammet är barnens rättigheter centrala. Detta tema lyfter man fram och betonar i termer av en egen utvecklingshelhet - Förändring av verksamhetskulturen. Med denna helhet strävar man till att strukturellt stärka barnens rätt.

I måndags firades barnrättsdagen. År 1989 antog Förenta nationerna (FN) en konvention om barnets rättigheter och i Finland ratificerade konventionen 1991. Nästan alla länder i världen har ratificerat konventionen, och den 20 november firar man FN:s barnrättsdag. Lapsiasia.fi har publicerat en barnvänlig broschyr om FN:s barnkonvention och barns mänskliga rättigheter.

Samma dag, 20.11.2017 tog 1000 socialarbetare i Finland ställning för barnens rätt till skydd. Socialarbetarna anser att brister inom t.ex. barnskyddet inte uppmärksammas tillräckligt på den politiska nivån och att anslagen för det viktiga arbetet inte beviljas i den utsträckning som behövs, dvs. för att det sociala arbetet ska kunna stödja de familjer som behöver hjälp. Man anser att man i dagsläget och med nuvarande resurser inte kan skydda barnen på det sätt som man vet att de behöver, och på så sätt kunna erbjuda en trygg uppväxt år barnen och stöd till de föräldrar som behöver det. Genom uppropet ville socialarbetarna uppmärksamma att man i Finland bättre bör ta ansvar för barnskyddets verksamhetsförutsättningar. Länk till uppropet finns här.

Socialarbetarna upprop uppmärksammades nationellt och mycket i media:

Familje- och omsorgsminister Annika Saarikko uppmärksammade i samarbete med Lupa auttaa! (LAPE Egentliga Finland) uppropet bl.a. genom denna video:

https://www.youtube.com/watch?v=luPutN1jzz4&sns=fb

Svenska yle uppmärksammade uppropet med följande artiklar:

Barnskyddet i Vanda lider av negativ publicitet: "Orättvist att de positiva förbättringarna inte syns."

Barnen i kläm inom barnskyddet - delar socialarbetare med 60 andra barn.

Även i andra medier rapporterades om saken:

Sosiaalityöntekijöiden mukaan lastensuojelun tilanne on kestämätön: "Olemme seuranneet rakenteellista lasten ja nuorten heitteillejättöä"

Fackorganisationen för högutbildade inom socialbranschen Talentia har gjort en utredning gällande socialarbetarnas arbetsvillkor, som visar att bristen på socialarbetare kunde lösas med pengar och bättre arbetsvillkor:

Sosiaalityöntekijäpula ratkeaa rahalla ja työolosuhteilla

 

Vi inom förändringsprogrammet Barnet och familjen i centrum ordnar den 8.2.2018 ett seminarium i Österbotten om förändring av verksamhetskulturen med temat barnens rättigheter och barnkonsekvensanalys.

Inom LAPE förändringsprogrammet betonas förebyggande arbete, integrerade tjänster och samarbete mellan olika aktörer som arbetar med barn. Alla som arbetar med barn har ett ansvar att se till barnets bästa, främja barn och familjers välfärd och att agera vid oro. Det är vårt gemensamma ansvar. 

Tankar om familjecenter

Skrivet av Riku Niemistö | 1.11.2017

Deltagarna i konferensen för förändringsprogrammet för barn- och familjetjänster bekantade sig med Norges familjecenterverksamhet. Det räcker inte att man samlar funktionerna under samma tak, skriver Riku Niemistö, förändringsagenten för projektet i Österbotten, i sitt blogginlägg. s mera på finska. 

20171110 blogikuva konferenssista

 

  

Kick off-tillställning för Barnet och familjen i centrum

Skrivet av Ann Backman | 11.10.2017

yleiso

Den 25.9.2017 ordnades en kick off för LAPE förändringsprogrammet i Österbotten. Under eftermiddagen fick deltagarna en helhetsbild över LAPE-projektarbetet i Österbotten. Tillställningen lockade till sig ca. 80 deltagare från olika områden bl.a. social- och hälsovården samt undervisningssektorn, utbildningsenheter och organisationer.

Kick off:en inleddes av Joakim Strand som lyfte upp Österbotten som ett välmående och drivande landskap, där familjerna har en central roll i välfärden. 

jstrand

Därefter fick vi höra om Pia Eriksson från THL som berättade om det nationella arbetet och det stöd som THL erbjuder landskapen samt om den övergripande målsättningen med förändringsarbete inom utvecklingen av special- och krävande tjänster.

Kommunerna lyfte upp sina önskemål på hur servicen skulle kunna utvecklas och projektparterna i framförde sin syn och presenterade sin verksamhet inom LAPE-helheten.

Presentationerna kan man hitta här:

Projektarbetet i Österbotten (Ann Backman, projektarbetare)

PALASET KOHDALLEEN- utbildningen: Nya verktyg för förändringsarbete tillsammans med den unga, dens familj och nätverk. (Eira Tikkanen, Sakkunnig, Föreningen för mental hälsa i Finland)

Stödgrupp för barn som har upplevt separation. Separation i barnfamiljen -verksamhetsmodell (Sara Lammi & Maju Saha, Vasa mödra- och skyddshemsförening)

Det nationella LAPE-projektets arbete inom special och krävande service. (Pia Eriksson utvecklingschef, Pol.dr. Institutet för hälsa och välfärd)

Mångkulturellt barnskyddsfamiljearbete. (Susanna Backlund-Enges, servicechef, Familar)

Stöd för barn och familjers välmående genom samarbetsstrukturer inom den kommunala servicen. (Tiia Krooks, grundtrygghetsdirektör, Kaskö)

Delaktighet i utvecklingen av tjänster för barn, unga och familjer. (Maria Balk, LAPE-projektarbetare, FSKC)

Vi tackar alla som deltog och ser fram emot samarbetet!

hankehenkilot

Ann Backman, Terhi Korpi och Riku Niemistö

 

Utvecklingsprogrammet för barn- och familjetjänster (LAPE) har startat i Österbotten

Skrivet av Riku Niemistö | 28.6.2017

I LAPE-programmet förnyas tjänsterna för barn, unga och familjer till en klientorienterad, integrerad helhet av tjänster i den verksamhetsmiljö som bildas av landskapen och framtidens kommuner. LAPE är ett förändrings- och implementeringsprogram som hör ihop med med vård- och landskapsreformen. Förändringsprogrammet består av två helheter. Den första innebär en verksamhetskultur som stärker barnets rättigheter och den andra barn- och familjeorienterade tjänster. I Österbotten koncentreras programmet till att utveckla tjänster för barn och familjer. 

rikun blogikuva 1 sve

Viktiga mål i LAPE-programmetär att tillgången till tjänster i rätt tid ska förbättras och att stödets tyngdpunkt ska förskjutas till förebyggande tjänster och stöd och vård som ges i ett tidigt skede. Utvecklandet av en österbottnisk modell med familjecenter är en åtgärd för att främja detta.

Varje landskap har fått statsfinansiering för en LAPE-förändringsagent. Förändringsagenten har till uppgift att sporra och få med regionens alla aktörer i utvecklingen och att stödja och samordna det LAPE-reformarbete som utförs i regionen. I Österbotten är förändringsagent med i den temporära förvaltningen. Jag började arbeta som förändringsagenteni maj. Dessutomhar Österbotten fått LAPE-finansiering för utveckling av tjänster på specialnivå. Projektplanen finnspå 2019.osterbotten.fi. Projektet börjar med full fart när vi har rekryterat projektanställda.

Mitt jobb som förändringsagent har börjat med att vara i kontakt och bekanta mig med t.ex. kommunerna och främja att kommunerna har fått igång samarbetsstrukturerna dvs. kommunala LAPE-grupper. Landskapens LAPE-grupp fungerar som styrgrupp för båda förändringsagent och projekt. En viktig sak är ocksåatt jag som förändringsagent hittar och lyfter fram den goda praxis som vi har i olika håll, och som kunde tas i bruk i hela landskapet. 

Uppdaterat 11.10.2017, klockan 08.45, Petra Fager.